Tuff dag...

Dagen började med att jag, mina flickor, min pappa, fd svärmor och barnens pappa åkte till Oxelösund och Båktorp. Min 14-åriga son är nämligen där av lite olika anledningar...

Vi hade ett möte där med all personal. Mötet i sig var bra och väldigt givande
:)
Blev både skratt och tårar...
Det som var jobbigt var när vi skulle åka därifrån.
Kändes som att jag svek A genom att åka hem och lämna honom kvar... Känner mig så fruktansvärt otillräcklig och som världens sämsta morsa!!
Skulle vilja kunna trolla med knäna och önska att allt blev bra omedelbums!!

Hela vägen hem brände tårarna...!! :'(

Det tog ca 90 min hem och jag hann att fundera lite på livet...
Vad jag vill göra, vad som är viktigt, ångest över skilsmässan med barnens pappa som blev allt annat än bra (Även om det var 9 år sedan vi separerade), min relation med X som jag tycker väldigt, väldigt mycket om, hur det kommer gå för A...etc...!!
Kändes som att hela hjärnan var som en enda tjock röra.

Så fort jag kom hem ringde jag min vän J.
Honom kan jag ringa oavsett vad jag vill och oavsett tid på dygnet. Han är en av de få som jag kan gråta inför!
Idag räckte det med att jag sa "Jag har varit på möte och det var asjobbigt"
Han förstod direkt :)
Och vardagsrummet förvandlades till Atlanten...typ! :P
Kusligt att en människa kan känna mig så väl!! Men jag är evigt tacksam över att han finns i mitt liv!
Han har så rätt i det han säger så...TACK J för alla kloka ord och all pepp!!

Var hemma en stund och plockade iordning lite för att sen åka till J och ta en fika.
Skönt med någon som man "bara kan vara" tillsammans med. Inget knussel där inte!!
Så än en gång...TACK J!!

Nu blir det sängen för det känns som jag har 2000 ton grus i ögonen :D

Gonatt alla fina ♥♥